Varför är livet så att om 95% är hoppfullt och 5% är tvivel så känns det ändå som tvärtom? Katarina Hulting som har cancer sa något liknande i Skavlan en fredag för ganska längesedan,,,kom att tänka på detta när jag hörde henne på radion igår. 95% sa henne att hon kommer bli frisk... Vaför ska människans alla känslor ställa till det, varför är det svårare att tro på fakta? Jag är nog hoppfull och tror på livet men de där övriga procenten var sitter de? Kan man göra något åt dem? Eller är det svårigheten att aceptera dem som är problemet? Att våga ta emot dem med en öppen famn - för att sedan lämna dem. Kanske är det rädslan som spelar in här...

 

ansepanse

6 oktober 2012 10:57

ja, varför är människan sådan, vad lätt det vore om man verkligen tog till sig att 95 % är bra istället för att fokusera sig på de resterande futtiga procenten som inte är det
läste om dig i din presentation, roligt att du hittade in till mig
kramar och en fin lördag önskar jag dig

http://kinaguld.blogg.se

Ulla

6 oktober 2012 11:39

Tack för titten och Du får också ha en bra lördag,,,,,,,,,,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack