Tisdag 27 november

Namnsdag: Asta, Astrid

Morron/Middag alla bloggare ! Jag sov som en stock i natt... vilket säkert också hördes... tur att man inte vaknar av sina egna snarkningar... ännu...Men maken talade om att det var jäkla liv,,,ha ha.,,,,,

Det här är min blogg som handlar om mitt liv och mina tankar. Inget liv i sus och dus och yra, och jag lever inte uppe bland några rosa moln inte gråa heller,,,(jo kanske ibland). Jag har ett liv med ständig värk, mer eller mindre. Till det kommer en massa andra åkommor. Ibland är det väldigt tungt. Men det är alltid frivilligt om man vill läsa!

Jag tappade fotfästet för en liten stund igår... jag måste vara ärlig att berätta det... men jag återfick det snabbt igen... även om de skälvande tankarna och orden finns kvar i periferin... Det ligger redan nu bakom mig... jag andas in och ut... och jag tar återigen sikte framåt... jag SKA se framåt...

Hur kan man med säkerhet veta att detta inte är en dröm. Livet alltså........ Det har hänt mig många gånger att jag börjat fundera på om det här är verkligheten eller bara en fantasi......men i en fantasi skulle väl inte ord göra ont, eller......!!!!???? jag vet inte ibland vad jag ska tro....... Nu släpper jag de tankarna!! *blåser BORT dem*

Sicket väder det har varit i natt... = / Vaknade ett flertal gånger av att regnet fullkomligt vrääääkte ner och vindarna slet i träden utanför.. Ibland undrar jag verkligen var allt vatten kommer ifrån ???

Ingen frost i gräset idag inte...utan hällregn. Iskallt sådant. Blåst ! Grått !

Samma visa som sist... ett brev i brevlådan som ger mig kalla kårar och rysningar över precis hela kroppastollen... och ett illamående kommer krypande... en kallelse till röntgen.... *suckar tungt*... Man brukar ju säga... att hoppet är det sista som överger en... och just det stämmer nog... man får aldrig ge upp hoppet... för även i de mörkaste av stunder... just då som förtvivlan river själen sönder och samman... så finns hoppet alltid kvar... ett ljus i mörkret...Livet är så svårt... livet är så obegripligt... livet kan vara ett helvete många gånger... men någonstans så har livet fått sitt öde slutgiltigt bestämt... ett spår som börjar i vaggan... och som slutar i graven... och under denna resa sker möten och händelser... men inte bara av en slump... utan av ödets mening...Den perfekta världen finns inte... jag har insett det mer tydligt än någonsin... ingen fasad är mer vacker eller mer perfekt än någon annan... och just därför VET JAG... att det finns både hopp och tro... ... det tar bara lite tid...

Efter dessa något förvirrade rader... så är det väl kanske dags att ta tag i dagens uppgifter... allt som är en del i resan framåt... för det är bara åt det hållet det kan gå... det vet både ni och jag,,,,

Tvätta, Städa och lite ditten och datten även denna dag.

Ha nu en fortsatt trevlig dag var rädda om er och varandra, lev här och nu, njut av varje ögonblick. Sörj inte gårdagen och oroa er inte över morgondagen, det som varit har varit och det som skall komma, det kommer, var dag har sitt. Ta vara på denna dag och dess guldkorn, för denna dagen kommer inte åter och livet går inte i repris. Guldkornen finns där alltid, de är bara svårare att se dem vissa dagar, då man har tråkdagar, men de finns alltid där.... Kom ihåg att du är värdefull och unik och att du duger som du är, du har rätt att vara den du är, bli accepterad och respekterad för att du är den du är. Dagarna blir vad man gör dem till, livet lika så.....

Vänlighet är viktigare än vishet, och att erkänna detta är början till vishet-

Theodore Isaac Rubin

Må gott alla bloggarvänner,,,så gott det går....