”En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden: ett par var mina och ett par var Guds. När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv. Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta. ”Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen. Men jag ser att det under de svåraste tiderna i mitt liv fanns det bara ett par fotspår… Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest?” Gud svarade: ”Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig. Under tiden av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår, då bar jag dig. ”

Författare okänd

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack