Livet är som bergochdalbana, en våldsam och svindlande lek.

Livet är att hoppa fallskärm, det är att ta risker, falla och resa sig på nytt.

Det är bergsbestigning, det är att försöka nå upp till dess topp och känna sig otillfredställd och fylld av vånda när man inte klarar av det.

Usch ja,,,,fredagen tillbringades i soffan och tankarna virvlade runt. Jag som trodde att min cancer även denna gång skulle se stabil ut.

Tröttheten som kom över mig igår var hemsk och jag orkade inte göra något alls. Nu får man ta nya tag igen med LIVET och leva på HOPPET....

Mannen min har rest med sin syster till Småland men kommer snart hem igen. Han var tveksam men jag tyckte han skulle åka han kan behöva komma bort lite och jag får erkänna att  jag kan tycka att det är skönt att få vara ensam några dagar.

Telefonen gick varm igår alla ville veta hur det gick,,,,värst för lilla mamma,,,,,,,och det var inte som vanligt.

Idag kommer en väninna och fikar sedan skall vi ta en promenad om vädret tillåter.

Nä nu skall jag vandra vidare i livet,,,,

Ha en skön lördag....

Tack bloggarvänner för att ni finns och tack för alla fina ord både här och på andra ställen,,,de värmer....