När en blomma bryts av I sin vackraste blom då blir marken så trist och så fruktansvärt tom. Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta växa och dofta och leva… Inte kan väl den blomman förvandlas till stoft som av himlen har fått både färger och doft? Men kanske ändå att det någonstans finns en kärlek som allt kan förklara: att den som har gjort den blomman en gång nu vill ha den tillbaks för han kan inte mer vara utan den bara…

Atle Burman

Ur diktsamlingen: "En källa av ljus"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack