Din lystnad till frid och din längtan till rörelse, oro sjunger fientlig duett genom livet av våg och dal. Vad är att leva för? Ingenting alls och ändå allt. Vad är att dö för? Detsamma. Dessa olyckliga ögon såg mer än de kunde ordna, dessa lyckliga ögon såg med ett ärvt förtroende tingen raka och runda, träden med rötter och kronor. Strömmen och flykten och krälandet, en lyckoblandad undergång.

Ur "Dikter om ljus och mörker" av Harry Martinsson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack