"Livet är härligt att leva, bara man har tillräckligt svag karaktär att njuta av det." - Sokrates

Medan utifrån Jag kan verka normal, Det är den del som du inte kan se, Den ständiga smärta och kamp inom, Är aldrig så tydligt för mig. Även om jag får bära ett leende, Ofta är det täcker tårar, Men inte tårar på grund av sorg, Eftersom det ofta kan verka. Var inte för snabb att döma dock Eftersom det är så mycket mer än vad som är känt, Vad som kan tyckas se ut som en sak, Bara kan vända sig till bevisa så fel. Jag kan ibland verka ovänligt, Eller för centrerad kring självet, Eftersom det ibland stående tar allt jag har, Och det är bara ingen energi kvar. Ibland mina ord kan låta konstigt, Min kommunikation kan inte alltid förmedla, Min sanna innersta tankar och känslor, Inte alltid uttrycks av vad jag säger. Du kanske tror att jag inte riktigt är lyssnande, Ibland mitt ansikte eller tal inte kan visa, Men jag hör varje ord du säger, Jag vill verkligen att du ska veta. Den information som inte alltid processen, Så snabbt och tydligt, Och ibland tar det mig längre, Att tolka vad jag hör. Jag saknar kanske många möjligheter, Att erbjuda behövde kärlek eller stöd, Därför att ibland tar det bara lång, För mina tankar och ord för att sortera. Så om mina handlingar verkar olämpligt, I de saker jag säger och gör, Jag hoppas att ni kan förstå, Att det inte är tack vare dig. Det finns gånger jag bli avskräckt, När de tvingas att acceptera min oförmåga - Det är svårt att erkänna mina begränsningar, Och det lämnar mig att känna så skyldig. Men varje ögonblick är en påminnelse När jag ser runt omkring, Den ansträngning det tar bara att ta sig igenom dagen, Bara plocka upp mina fötter från marken. Jag är inte ute efter att finna synd, Jag är bara ett försök att förklara, Att den person som du kan ofta se, Och den riktiga jag är inte exakt samma. Du kanske inte ser den frid och glädje, När du tittar på mitt ansikte, Men jag vet att varje dag jag lever, Är på grund av Guds fantastiska nåd. Det är svårt att alltid vara glad, När smärtan är så mycket verklig, Och inte alla kan förstå, Till omfattningen av hur jag känner. Jag kan inte se det som så dåligt dock, Även om jag skulle mycket hellre det inte vara så, Men jag vet att om jag måste uthärda, Gud kommer att stärka mig när jag går. Det kan tyckas som om jag tar ingen stolthet På det sätt som jag ser eller klänning, Det kan dock vara mycket mer på gång, Inne i den stora röran. Mitt hem är kanske inte trevligt och snyggt, Min säng inte alltid gjorts, Tvätten får inte alla göra, Och ofta det gör mig skamsen. Men jag måste bara göra vad jag kan, Varje dag har jag att välja, Vad är viktigast just då, Och de uppgifter jag kan förlora. Alla planer och drömmar jag en gång hade, Nu verkar inte riktigt lika tydlig, Ändå känner jag en frid inom, Som min Herre håller ritning mig nära. Att ha en kronisk sjukdom, Eller ett funktionshinder som man måste bära, På något sätt sätter livet i perspektiv, Och bidrar till att göra oss mer medvetna. Jag inser nu att varje dag jag lever, Är en gåva från Gud ovan, Det är svårt att inte luta sig mot honom, Eller att se till sin stora kärlek. Jag nu till fullo kan förstå, På min egen, det finns inget jag kan göra, Det är bara tro och bön, Att jag kan göra det igenom. Det kan tyckas vara en överdrift, Ingen kan alltid mår så dåligt, Men bara de som har vandrat i dessa skor, Kan uppskatta de strider som jag har haft. Jag ser så många människor mindre lyckligt lottade än jag, Behöver inte se långt, Det finns så många lider runt, Det spelar ingen roll vem du är. Omständigheter och sjukdomar kan slå oväntat, Och du kan aldrig vara förberedd, Det kan vara svårt att förstå, Lämnar dig sårbar och känsla rädd. Jag måste hela tiden vakta mina tankar och sinne, Som Satan försöker alltid att få ner mig, Han vill att jag ska känna hopplöst och ovärdig, Och vända mitt leende till en rynkad panna. Det är svårt att inte bli deprimerad, När jag ser den börda min familj måste bara, Att jag inte alltid kan tillgodose deras behov, Ingen kunde vara mer medveten. Det finns tillfällen jag känner för att ge upp, När jag tittar för långt framåt, Men jag vet om mina nära och kära fick välja, De skulle bara välja att ha mig här istället. Det finns så många upp-och nedgångar, Nya utmaningar varje dag, Jag måste sträva efter att hålla ögonen på Gud, Så att jag inte kan gå vilse. Det skulle vara så svårt att hantera, Utan Gud, skulle jag hoppas att alla vara borta, Eftersom genom att underkasta sig honom i bön, Är när mina svagheter görs starka. Så när ni ser hur jag ser ut, När min osäkerhet är i sikte, Base vem jag är på vad som finns inuti, Inte genom de saker som jag kan göra. Den största lärdom som jag någonsin lärt mig, Är anledningen till att jag är här på jorden, Är det inte att leva för sig själv och vinna, För i dessa saker är inte mina värt. Gud har ett syfte för mitt liv, Även om detaljer jag inte kan se, Han har fortfarande den under kontroll, Och är ständigt vakar över mig. Kanske jag en dag kommer att bli bra, Och min hälsa Han kommer att återställa, Men om det inte är i Guds vilja, Jag kommer fortfarande att prisa honom allt mer. Om detta lidande kan ge heder till honom, Jag kommer gärna emot samtalet, På grund av Hans stora kärlek till mig, Han led och gav sitt allt. Jag måste tro att det jag går igenom nu, Kommer på något sätt arbetar tillsammans för gott, Och en dag kommer att avslöjas, Och allt kommer att bli förstådd. Medan jag oroar fortfarande om vad du tycker, Fler exempel som jag kan visa, Jag lär mig så mycket mer varje dag, Och det har verkligen hjälpt mig att växa. (av Mary Hastings)

En ny dag,,,gråtråkig,,,,,,,,,,,,,men förra året var det vitt ute o kallt.

Tänker mycket tillbaka,,,då hände det så mycket med mig.  

Väntar på maken som är på väg hem från Småland,,,,,sonen tittade in så det blir att fixa kaffe.

Ha en bra dag,,,var rädd om dig och dina.

Fånga Dagen och dess stunder.