Felet med kvinnor .

Då gud skapade kvinnan hade han kommit till sjätte dagen med överarbete. Då dök en ängel upp och sa: Varför lägger du ner så mycket tid på den där? och herren svarade. Har du sett alla specifikationerna som jag måste rätta mig efter för att forma henne? Hon ska ha ögon som kan få män att smälta, ha mer än 200 rörliga leder och en kyss som kan läka alla mäns sår. Hon ska kunna ge en kram som kan hela allt ifrån ett skrapt knä till ett brustet hjärta och allt detta ska hon kunna göra med endast två händer. Ängeln blev förundrad över alla dessa egenskaper ''bara två händer?! Omöjligt!'' och detta är bara en standardmodell?'' Detta är för mycket arbete för en dag sa ängeln, vänta tills i morgon och gör färdigt henne då?''Det vill jag inte , svarade herren. Jag är så nära på att fullända denna varelse som är mitt hjärtas favorit. Hon helar sig själv sina barn och hela sin omgivning när de är sjuka i hjärtat och hon kan arbeta 24 timmar i sträck. Ängeln närmade sig kvinnan och rörde vid hennes kind ''Men herre du har gjort henne mjuk'' Hon är mjuk men jag har även gjort henne stark!. Du ska bara veta vilka krafter hon besitter, vad hon kan klara och hur länge hon kan hålla ut! ''Kan hon tänka?'' frågade ängelen. Gud svarade; Hon kan göra mer än så. Hon kan vara rationell, förhandla och få den minsta att känna sig älskad och stor. Plötsligt fick ängeln syn på något och pekade på kvinnans kind. ''Hon läcker min herre, du måste ha lagt för många bördor på henne''¨ ''Hon läcker inte, det är en tår''Svarade herren. ''vad är den till för?'' Frågade ängeln fundersamt. Och gud svarade;'' Tårarna är hennes sätt att uttrycka sig på. Henns sorg, hennes tvivel, hennes kärlek, hennes ensamhet, hennes kämpartårar och hennes stolthet. Detta gjorde ett stort intryck på ängelen! '' Du är ett geni herre'' Du har verkligen tänkt på allt! Kvinnan är fantastisk. Det är hon svarade herren! Kvinnan besitter styrkan att förändra mannen. Hon tål svårigheter, hon besitter lycka, kärlek och mening. Styrka? frågade ängeln. Men är det inte mannen som besitter styrka? Och gud svarade. Mannen besitter fysisk styrka men kvinnan. Hon har något större något starkare. Hon besitter psykiskt styrka. Så starkt att den kan flytta berg. Hon besitter styrkan att kunna; le när hon vill skrika, att sjunga när hon vill gråta, gråta när hon är lycklig och att vara lugn när hon är rädd. Hon slåss för det hon tror på, hon ställer sig upp mot orättvisor! Hon är demokratiskt. Hon ger allt hon äger och har så familjen ska må bra. Hon står vid den hon älskar i vått och torrt och följer dem vart de än går! Även fast hennes hjärta är på väg att brista ger hon det sista hon har till de hon älskar. Hon kan älska villkorslöst, hon besitter förmågan att skapa liv, mirakel, lycka, kärlek och styrka! Hon gråter när hennes barn segrar. Hon blir glad för sina vänners framgång, och hon blir exalterad vid en födsel eller ett bröllop. Men det finns ett fel på kvinnan.

Hon glömmer hur mycket hon är värd!

Fredag 22 februari

Namnsdag: Pia

Nationaldag: St Lucia

Oro är en smal ström av rädsla som sipprar fram genom psyket. Om vi uppmuntrar den växer den till en kanal som dränker alla andra tankar ,,,

Arthur Somers Roche

Igår, imorgon och Idag......

Det finns två dagar i veckan vi aldrig ska oroa oss för.

Två dagar som ska hållas fria från rädsla och fruktan.

Den ena är gårdagen, med sina misslyckanden och bekymmer, sin värk och smärta, sina fel och misstag.

Gårdagen har passerat för all tid och är bortom vår kontroll.

Inte ens alla pengar i världen kan få gårdagen tillbaka.

Vi kan inte göra om någonting som vi gjort, inte sudda ut någonting vi sagt.

Gårdagen är borta.

Den andra dagen vi inte ska oroa oss för är morgondagen med sina omöjliga motståndare, sina bördor men samtidigt med sina hoppfulla löften och okända utgångar.

Morgondagen är också bortom vår kontroll.

Morgondagens sol kommer att stiga antingen mot en klarblå himmel eller dold i ett lager av moln. Men den kommer att stiga…

Vi vet inget om morgondagen, den är ännu ofödd.

Då återstår bara en dag: IDAG!

Alla kan kämpa mot en dags svårigheter.

Det är bara när vi lägger till gårdagens eller morgondagens bördor som vi får det svårt.

Det är inte vad som händer idag som gör människor galna, utan bitterheten över det som hände igår eller fruktan för morgondagen.

Gör DENNA DAG så bra du kan och lev bara en dag i taget.  

 Ja dessa ord hittade jag på nätet men kommer inte ihåg var eller när dom har bara funnits kvar i datorn för det var bra ord.

Hej på er alla bloggarvänner !

Då var det fredag igen.

Idag är det städdag och tvättstugedag med hjälp av maken.

Det finns alltid att göra så att säga.

Sedan skall vi på eftermiddagskaffe hos ett par grannar.

Väder är det som vanligt....

Kvällen kommer att tillbringas i soffläge.

Träna skall jag också !!!!!!

Glöm nu inte at fånga dagen,,,,var rädd om dig och de dina.

Ha nu en fortsatt trevlig dag var rädda om er och varandra, lev här och nu, njut av varje ögonblick. Sörj inte gårdagen och oroa er inte över morgondagen, det som varit har varit och det som skall komma, det kommer, var dag har sitt. Ta vara på denna dag och dess guldkorn, för denna dagen kommer inte åter och livet går inte i repris. Guldkornen finns där alltid, de är bara svårare att se dem vissa dagar, ,,,,men de finns alltid där.... Kom ihåg att du är värdefull och unik och att du duger som du är, du har rätt att vara den du är, bli accepterad och respekterad för att du är den du är. Dagarna blir vad man gör dem till, livet lika så.....

Glöm inte att lämna ett spår efter dig,,,,

Det var en gång en fågel. Den hade vackert formade vingar och en glänsande, färggrann och underbar fjäderdräkt. Med andra ord, en varelse skapt för att flyga fritt på himlen, till glädje för betraktaren. En dag fick en kvinna syn på denna fågel och förälskade sig. Hon stod och betraktade den flygande fågeln med häpet gapande mun, bultande hjärta och ögon som glänste av sinnesrörelse. Hon bad den komma och flyga med henne, och de flög omkring i skyn i fullständig harmoni. Hon beundrade, vördade och lovprisade fågeln. Men så tänkte hon: den kanske vill flyga sin kos och se några avlägsna berg! Och kvinnan blev rädd. Rädd att aldrig mer känna detsamma för en annan fågel. Och hon blev avundsjuk, avundsjuk på fågelns förmåga att flyga. Och hon kände sig ensam. Och hon tänkte: jag ska göra en fälla. Nästa gång fågeln dyker upp kommer den inte att flyga bort igen. Fågeln, som också var förälskad, återvände nästa dag, gick i fällan och blev instängd i en bur. Varje dag betraktade hon fågeln. Där var föremålet för hennes kärlek, och hon visade den för sina väninnor, som sade: – Men du har ju allt. En märklig förändring började emellertid äga rum: eftersom hon nu hade fågeln och inte längre behövde fånga dess uppmärksamhet började hon tappa intresset. När fågeln inte längre kunde flyga och uttrycka meningen med sitt liv började den sakta tyna bort, tappa lystern i fjäderdräkten och blev ful- och kvinnan såg den knappt längre, hon tänkte bara på att ge den mat och hålla buren ren. En vacker dag dog fågeln. Hon sörjde djupt och tänkte på den hela tiden. Men inte på buren, hon kom bara ihåg dagen när hon såg den för första gången, då den glad flög bland molnen. Om hon gav akt på sig själv skulle hon märka att det som grep henne så starkt hos fågeln var friheten, energin hos vingarna när de rörde sig, inte den fysiska kroppen. Utan fågeln förlorade också hennes liv mening, och döden kom och bultade på hennes dörr. – Vad gör du här? frågade hon döden. – Jag har kommit för att du åter ska få flyga med fågeln i skyn, svarade döden. Om du hade låtit den komma och flyga bort som den ville skulle du älska och beundra den ännu mer; nu däremot, behöver du mig för att finna den igen.