Jag vill delge er en dikt av Viola Renvall som kanske kan få oss att tänka till och ja varför inte få oss att vara lite mer rädda om varandra och verkligen uppskatta och älska varandra mer.

En gång är den sista

En gång är den allra sista gången

Det sista steget nerför trappan

Lampan som släcks Ingen säger:

Nu var det sista gången

En gång är det sista ordet viskat

Det sista brevet skrivet och postat

Nyckeln vrids sista gången om

Du vet inte när och vill inte veta

Men glädjen har alltid ett sista leende

Någonstans dröjer det kvar Någon förvarar det djupt i sin saknad

Viola Renvall

 

Jaja

1 oktober 2012 11:42

Så sant , så sant. SÅ fin men också skrämmande dikt. Jag har varit med om så mycket de sista åren , mist så många och några som blivit svårt sjuka. Jag tänker jättemycket på dessa ord som du skriver. Jag vet att dom jag mist har fått känna sig älskade av mig in i det sista. Jag försöker också SE mina nära och kära varje dag. De är så lite som behövs, ett sms, ett samtal, en påse muffins, en promenad, en klapp på axeln, en kram, en vinkning, ett leende. Så jag säger som DU vi måste visa och säga till våra nära och kära vad dom betyder för oss, hur viktiga dom är i våra liv. kram kära nya bloggvän, du och din blogg är viktig för mig. kram kram

Ulla

1 oktober 2012 15:50

Vad härligt att du läser och tittar in,,,kram o ha det så bra,,,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack