Direktlänk till inlägg 2 augusti 2012
Jag tänker alldeles för tidigt, långt innan nånting har skett.
Tror att nåt skall hända.
Så, jag är framme vid målet och vet precis hur allt ska vara.
Jag har hela planen klar och - iwoom - jag blir stressad.
Tusen tankar och frågor, som inte har några svar.
Varför gör jag så?
Jag gillar inte den här känslan som kommer över mig.
Igen.
En obeskrivlig tomhet och saknad efter nåt som jag inte kan ta fasta på.
Det bara känns så tomt.
Så ödsligt.
Så ovisst.
Det fattas nåt.
Och jag förstår inte varför.
Och så undrar jag om jag har gjort nåt, gjort nåt fel så att jag förtjänar detta.
Jag borde kunna säga, gaska upp dig Ulla.
Men jag gör det inte...
Nu orkar jag inte fundera. Det blir väl en morgondag, vettja.
Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha. Lilla Fruntimret tack ...
,,,,lycka och lycka och lycka Lycka är mycket enkelt. Det är bara god hälsa och ett dåligt minne. Ernast Hemingway ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|