Mycket få människor lever idag - de flesta förbereder sig för att leva i morgon.

" Jonathan Swift"

The Language that God Speaks A Spanish missionary was visiting an island when he came across three Aztec priests. “How do you pray?” asked the priest. “We have only one prayer, “ answered one of the Aztecs. “We say: “God, You are three, we are three. Have mercy on us.” “Beautiful prayer,” said the missionary. “But it is not exactly the prayer that God hears. I shall teach you a much better one.” The priest taught them a Catholic prayer and went on his way to spread the Gospel among others. Years later, on the ship taking him back to Spain, he stopped at that island once more. From the deck he saw the three holy men on the beach – and waved farewell to them. At that moment the three began to walk on the water towards him. “Father! Father!” shouted one of them, approaching the ship. “Teach us again the prayer that God hears, because we can’t remember it!” “It doesn’t matter,” said the missionary, seeing the miracle. And he asked God to forgive him for not understanding before that He spoke all languages.

Paolo Coelho

"Hopp är ett slag lycka - kanske den största lycka denna världen kan erbjuda..."

källa: Samuel Johnson

Stundtals,,,tycker jag,,att Världen kan vara härligt att leva i …

1 december,,,idag för ett år sedan fick jag veta efter månader av undersökningar, samtal,,,,du har lungcancer du börjar din cellgiftsbehandling innan jul,,,,det blev ett svart hål,,,, Allt känns så hopplöst kört ,,,,,,ibland,,,tänker,,,funderar,,,, Som om marken försvinner under fötterna på mig,,,,,, Känns som att jag kvävs,,,,,,, Vill bara lägga mig ner på golvet i fosterställning och skrika rakt ut,,,,, Vråla hela vägen nerifrån tårna,,,,,, Nä ,,, jag pallar fasen inte mer prövningar nu,,, Känner mig tom,,,, Orkar inte,,,, *gråter fast ingen får se* Jag har verkligen försökt tänka positivt,,,,,,,,försöker försöker,,,, Se saker från den ljusa sidan,,,,,,,,,,,, Men nä jag orkar inte längre.. Känner mig ofrivilligt insugen i ovisshetens mörka korridor. Vill inte ha denna oromagenkänsla utan det vore ju skönt med lite lugn och ro för en gångs skull. Tror dock lite såhär att livet är fullt utav prövningar för att vi alla på ibland lite uddare sortens vis ska tuktas, stötas och blötas till att bli de människor vi är ämnade att vara.. Svindlig..Snurrig.. Yrslig och aningens rädd. Framtiden ligger där framför mina fötter. Oviss och jag undrar varför ? Ja jag undrar,,,idag är det 1 år sedan jag fick reda på att jag hade lungcancer,,,, Hur länge kan man leva kvar i det förflutna innan det ger påverkan på nutidens gång? Vad är värt och vad är det inte? Jag är inte rätt person att ge svar på detta.. Som det är nu så är det stabilt,,,,en jul utan oro men skall snart tillbaka igen,,, Men sen är det allt annat också,,,orkar inte mer....alla dessa krämpor o elände...varför varför,,, Idag känner jag mig inte så lessen men vissa dagar vet jag inte vad det är med mig,,,,för egentligen så är det ju rätt ok med mig,,,,just nu i alla fall,,,, Men det finns alltid en massa tankar, varför,,,,,tänk om ,,,,,varför varför,,,,